Nooshi Dadgostar under Vänsterpartiets partiledartal. Bild: Felicia Larsson.

I Almedalsveckans första partiledartal lades fokuset på frågor om politiskt ansvar, kritik av vinster inom välfärden samt vänsterpartiets position inför en eventuell socialdemokratiskt ledd regering när Nooshi Dadgostar (V) talade under söndagsförmiddagen.

Pandemin har förändrat förutsättningarna för många större evenemang, och Almedalsveckan utgör inget undantag. I år sker Almedalen digitalt, och pågår i endast fyra dagar (till skillnad från de tidigare åtta dagarna) – men partiledartalen består, och först ut är Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar. Hon inleder talet med en nostalgisk återblick på sin barndom, till det Sverige hon växte upp i – ett Sverige som hon menar var bättre än det vi ser idag:

– Det var inte svårt att hitta en bostad, en stark arbetsmarknad sysselsatte nästan alla, säger hon och uttrycker vidare att “det gör ont” att hennes egna dotter inte kommer växa upp i ett lika starkt samhälle som Dadgostar själv menar att hon växt upp i, ett Sverige som hon bland annat beskriver som ett “folkhemmets hjärta”.

I och med ett citat från Per Albin Hansson, socialdemokratisk statsminister under krigsåren, övergår Dadgostar till en utläggning kring vad hon uppfattar som en diskrepans mellan det politiska spel som utspelar sig i riksdagen och den politik som väljarna föredrar – en fråga om politiskt ansvar som Dadgostar återkommer till flera gånger under talet:

– Posering, snabba utspel, har ersatt verklig förändring, säger hon och fortsätter:

– En del är sina egna, inte väljarnas, röst, och där bakom tystas svenska folket.

Vidare menar Dadgostar att politiker inte alltid “är ett språkrör för folkviljan” längre, och hävdar bland annat att majoriteten av väljarna inte vill ha “vinstjakter i välfärden”, men att det ändå sker. Denna kritik av vad som betraktas som en brist på sakpolitik efterföljs av en kritik av marknadens växande inflytande:

– Tilltron till marknaden har blivit den nya religionen, säger Dadgostar och hävdar vidare att de kommersiella välfärdsaktörernas allt större inflytande gör att politiker slipper stå till svars för de problem som vård och skola tampas med.

Kritik riktas även mot partier som Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna som sagt sig vara emot vinster i välfärden men som sedan “vikit ned” för “välfärdsprofitörernas” önskemål. Här menar Dadgostar att Vänsterpartiet står ut:

– Vi byter inte fot hit och dit, vi står upp för det vi har sagt.

I samma veva tas Vänsterpartiets motstånd mot marknadshyror upp. För två veckor sedan röstades regeringen Löfven ner i riksdagen, efter att Vänsterpartiet meddelat att de förlorat förtroende för regeringen i samband med förslaget om fri hyressättning vid nyproduktion. Dadgostar menar här att Vänsterpartier förhindrat ett “systemskifte som skulle betyda högre hyror för Sveriges tre miljoner hyresgäster” och drar slutsatsen att man stoppat marknadshyrorna.

Dadgostar uttrycker sedan att det var en “enorm lättnad” att man lyckats och tackar alla som engagerat sig i frågan, men beklagar även det faktum att Sverige nu befinner sig i regeringskris. Samtidigt tydliggörs det att Vänsterpartiet inte längre kommer acceptera positionen som stödparti utan att få inflytande:

– Det är fritt fram i ett parlamentariskt system att göra upp med vilka partier man vill, men det man inte kan göra, är att styra ett land på Vänsterpartiets mandat och sedan vägra prata med oss, säger Dadgostar.

Detta efterföljs av en beskrivning av framtiden för svensk industri. Dadgostar menar bland att “Sverige står inför möjligheten till en ny storhetstid för industrin” och att industripolitiska satsningar i form av exempelvis utbyggd elproduktion och upprustning av vägar behövs för att “industrin är det som får välståndet att växa” och som gör att klimatomställningen kan bli verklighet.

Dadgostar återkommer sedan till frågan om politikernas ansvar och menar att de faktiska problemen ofta förbises, att partierna rört sig för långt bort ifrån sakpolitiken:

– Många politiker talar i vackra meningar, men det hänger inte ihop med verkligheten.

Sedan betonar Dadgostar vikten av ärlighet, och menar att Vänsterpartiet varit naiva och har haft för hög tillit till socialdemokratin. Hon hävdar att Vänsterpartiet gärna samarbetar med Socialdemokraterna där sakpolitiken står i centrum, men upprepar att partiet aldrig mer kommer att agera passivt stöd:

– Mandaten vi har fått i demokratiska val kan inte användas av Socialdemokraterna som ett röstboskap, som det passar dem, säger Nooshi Dadgostar och fortsätter:

– Och vill Socialdemokraterna fortsätta vara stödparti till Annie Lööf är det deras val, men Vänsterpartiet kommer inte att vara en dörrmatta, det har ni mitt ord på.

Detta efterföljs av en beskrivning av hur människor slutit samman och hjälpts åt under pandemin, och Dadgostar menar att det är på principer om sammanhållning som samhället bör byggas i framtiden och även att “den nyliberala eran har gått i graven”.

I slutet av talet återkommer Dadgostar till vikten av politiskt ansvar, då hon – en gång för alla – tydliggör att “mitt ansvar är inte främst inför mitt parti”, utan att hennes ansvar är inför svenska folket.

Se hela talet här

Reporter: Felicia Larsson