Hur är det att arbeta i en krigszon? Dokumentärfotografen Dennis Lindbom svarar på frågor om sitt arbete och tipsar om hur du som ung kan ta ett första steg in i branschen.
Vem är du?
Jag är en social galning med många projekt och bollar i luften. Samhällsintresse med ett stort driv inom sociala och internationella politiska frågor. Tidigare politiker och utnämnd ett flertal gånger till en av Sveriges mest inflytelserika under 30 via Makthavarlistan. Yrkesbakgrund inom grafisk design, filmarbetare och numera som dokumentärfotograf. Slutar aldrig tala så det är både min största styrka och svaghet.
Hur började du fotografera?
Jag fick fotointresset redan i ungdomsåren och fick då möjlighet att fotografera för ett politiskt parti som mingelfotograf. Det gav mig både erfarenhet och möjligheter att träna på mina färdigheter. Jag tog med mig kameran vart jag än gick och testade mig fram för att se vad jag var mest bekväm med att fotografera. Det ledde till uppdrag för både media, modellagenturer och privatpersoner som önskade sina bilder tagna.
Vad är bäst med ditt arbete som dokumentärfotograf?
Mötena med människorna som jag både i och runt yrket får träffa och komma nära. Jag har fått många vänner genom både uppdrag men också bland kollegor inom branschen. Likväl mångfalden och variationen på uppdragen samt att det inte finns några begränsningar i bildform. Det är vad man gör det till oavsett kameran man fotograferar med. Men också såklart resorna till och från platserna jag besöker när jag bland annat agerar som fotograf inom krig-och konfliktzoner.
Vad är svårast med ditt arbete som dokumentärfotograf?
Det är nog att bibehålla relationerna hemma medan man är iväg på långa uppdrag. Likväl att man hela tiden, speciellt inom krig-och konflikter, alltid måste ha sinnena på skarpt läge och inte ta något för givet. Då den mentala hälsan påverkas oavsett hur mycket man än själv försöker undvika att bli påverkad. Som fotograf måste man hela tiden vara närvarande och när man kommer hem se till att inte det följer med dig när du träffar familj eller vänner. Det är en balansgång helt klart.
Hur tog du dig in i branschen?
Jag hade turen vid riksdagsvalet 2014 att fotografera Göran Hägglund när jag fick en blåbärstårta i ansiktet av en demonstrant och hela Svenska mediekåren ringde ner mig för bilder. Det gav mig blodad tand att vilja fortsätta bevaka nyheter i bild när det är skarpt läge. Jag fortsatte sedan dokumentera och fotografera stora demonstrationer runt om landet. Bland annat när NMR och AFA drabbade samman i Göteborg 2017. För att sedan ta mig till Hongkong 2019-2020 och fotografera deras massuppror mot den kommunistiska diktaturen samt kriget i Ukraina.
Vilka tips skulle du ge unga medieintresserade?
Fortsätt och ge aldrig upp! Det finns alltid möjligheter att nå ut med sina texter eller bilder. Det handlar mest om vart man ska söka sig. Mitt bästa råd till de unga som drömmer är att söka sig både inom landet men våga ta chansen utomlands. Var kreativa, blicka inte bara till traditionell media utan ta chansen att starta en podcast, skriv en blogg eller djupdyk ner i Twitterträsket där många har fått chanserna att nå ut med sina budskap som sen gått vidare till stora tidningar.
Vilka är dina mål just nu?
Mitt mål att få mina bilder publicerade i kommande fotoböcker samt utställningar som handlar om just kriget i Ukraina. Men också få tag på mer uppdrag som kan göra att jag kan livnära mig på det här bättre än vad jag i dagsläget gör. I november så kommer jag tillsammans med mina kollegor från England och USA åka tillbaka till Ukraina och dokumentera folkmordet som skett runt om landet. Vad som väntar får dock än så länge vara osagt men vi har just nu som mål att finna de platser som enbart ryktas om i södra Ukraina.
